….råkade jag tacka ja till att bli klassförälder. Armen liksom bara åkte upp av sig självt när frågan dök upp. 

….råkade jag tacka ja till ett extra uppdrag på jobbet som jag egentligen inte alls ville, kunde eller hade tid med. Men min mun sa ja och mitt huvud nickade.

….råkade jag ta ansvar för att plocka ur diskmaskinen på jobbet. Igen. 

….råkade jag ta ansvar för att köpa in fredagsfikat. Precis som förra fredagen. Och fredagen före det. Ingen sa tack.

….råkade jag bjussa grannbarnet på middag eftersom ungarna lekte inne hos oss. Som jag alltid gör. Och som de alltid gör.

….råkade jag erbjuda mig att köra till fotbollsträningen fast jag egentligen skulle gått och tränat själv. 

Exemplen kan vara många på vad jag råkar tacka ja till i det jag kallar ett svagt ögonblick.

Eller var det kanske i ett starkt och medvetet ögonblick? Hur ser jag på mig själv, mina behov och mina värderingar? Och vad väntar jag mig för respons? Gör jag det för att jag verkligen vill eller för att jag tror att jag måste? Svaret på den sista frågan kan vara avgörande för mitt mående och mitt stresspåslag. Om det kommer från min fria VILJA ger det ofta glädje och meningsfullhet. Om det har sitt ursprung ur Måsten eller Borden så kan det skapa onödig stress och missnöjdhet. Att ingen ser, eller tar mig för givet. 

Så lösningen behöver bli att ta tid för att reflektera. Ge dig själv lite omtanke och ta en funderare på om det är ett medvetet val du gör, eller om det är (o)vanans makt som styr dig. 

Vill du vara en hjälpsam och omtänksam människa behöver du också komma ihåg att de fina egenskaperna även ska gälla dig själv. 

Med det vill jag önska dig en skön och meningsfull Midsommar 🌸🌼☀️